confused

Hey all of you. Hoppas att ni mår bra!
Jag själv känner mig rätt nere måste jag säga. Alla dessa jävla culture schock phases som man går igenom när man byter kulturer börjar göra att jag varken vet ut eller in längre. Jag kan inte skilja på vad JAG känner eller vad kultur-omställningen får mig att känna. Jag tvivlar på alla val jag gör och är rädd för att välja fel. Jag pratade med mamma igår och vi kom fram till att min största rädsla jag har är att ångra mig. Låter konstigt men så är det! Jag är gärna inte spontan, får då riskerar jag att ångra mig. Jag planerar saker i minsta detalj, för då minskar jag risken att ångra mig. Jag kan ta timmar på mig att välja kläder, för att jag vill inte välja fel och sedan ångra mig. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag vilket jobbigt men otroligt töntigt problem det faktiskt är. Jag måste lära mig att kunna göra fel utan att klandra mig själv för att jag hade kunnat göra rätt. Och när det gäller värdfamiljen har jag verkligen ingen aning om hur jag ska göra. Ena stunden vill jag byta, och andra stunden ifrågasätter jag mig själv det valet. Mina tankar går fram och tillbaka hela tiden, vilket får mig att tro att det kanske bara är en fas jag är i som får mig att känna den här missnöjdheten, och det kanske inte är så dumt här egentligen. Å andra sidan är det faktiskt något som jag känner och har anledningar till att göra. Borde jag då uppmärksamma det eller inte? Stanna eller flytta?
Jag vet att man kan inte få allt man önskar i livet, men jag vet också att man aldrig ska ge upp.
Kommentera inlägget här: