eye-opener

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev och det behövs rejäl update på läget känner jag! 
I fredags var jag ju i Skidrow, den fattiga delen av LA. Vi var ett gäng på ca 10 elever och 5 lärare som åkte dit efter skolan för att dela ut kläder och filtar till hemlösa människor. Vi mötte upp en kille vid namn Jedi som tidigare varit hemlös i Skidrow men lyckats ta sig därifrån och nu hjälper han de männsikor som lever kvar på gatorna. Han berättade att många av dessa människor tidigare varit framgångsrika och haft karriärer och ett normalt liv, men att något sedan gått snett och nu sover de på asfalt och är glada om de iallafall har en tröja som huvudkudde. Jag hade aldrig förväntat mig att det skulle vara så smutsigt, sorligt och allvarligt. Folk sov på marken på ödelagda gator, de hade tur om de åtminstonde hade en madrass eller ett litet 1-mans-tält at sova i. Dessa gator är de här människornas neighbourhood, personen som sover 2 meter ifrån dem är deras granne och kvadratmetern i gatuhörnet är deras tomt. Vi träffade människor som en gammal Vietnam Veteran som blivit spottad på och blivit kallad mördare av den Amerikanska staten, en ung övergiven kille med drogproblem, en dam som behövde mat och kläder till sin 15-åriga dotter och en man med ett sönderslaget och blodigt ansikte. Min favorit var dock en dam som inte ville ta emot några kläder, då hon ansåg sig ha "tillräckligt", vilket i detta fall var en kundvagn, en filt och ett set kläder. Så länge dessa människor kan hålla sig iallafall något varma under natten är det "tillräckligt" för dem. Det är så himla fint. Att man kan, trots att man i princip inte har någonting, kan känna sig tillfredsställd med att man finns och att man trots omständigheterna kan leva är helt otroligt. Efter att denna dam sa detta till oss var såklart jag, som inte ofta tänker mig för innan jag öppnar käften, tvungen att fråga "How can she say she has enough when I can't, and I have hell of a lot more stuff than her!". Tror att den kommentaren sa mer om mig än om henne. Den tystnaden jag fick som svar alltså.. Fyfan vad jag kände mig som en liten äcklig bortskämd unge.
Något jag kommer att ta med mig ifrån denna upplevelse är först och främst att det känns otroligt bra att ge bort saker till behövande. Jag ska heller aldrig ta saker för givet, för man vet aldrig var man kan hamna i slutändan och man inte värdesätter det man har och ser till att ta vara på det. Jag kommer aldrig igen klaga på att jag saknar saker, att jag inte har något att ha på mig eller vara kinkig över mat. Det är sant att det finns människor som inte har någonting förutom livet, och nu när jag har sett det med egna ögon förstår jag verkligen vad det innebär.
Den enda bilden jag tog under kvällen - världens coolaste kille Jedi med våra påsar med kläder.
 
Kommentera inlägget här: